Trollvinter

Ibland på natten kan man känna sig liten här i Fernie; när man är ute och går på byns gator och ser the Rockies torna upp sig som vaga silhuetter i mörkret. Sovande jättar från urtiden. Speciellt om det är en sådan där natt som är nästan helt mulen men där månen ändå kan skönjas och lyser upp molnen bakifrån så att ett spökaktigt sken genereras över bergen.

Tittar man mot ski resorten kan man svagt urskilja backarna. Lysande ljuspunkter indikerar pistmaskinerna där de kryper uppför berget i sin ensamhet. Jag kan nästan inte tänka mig något mer skrämmande arbete än att åka upp och nerför de branta backarna i mörkret och natten. Pistmaskinerna får mig alltid att känna att världen är stor och sällsam och överväldigande, full av varelser. De påminner mig om Morran; klumpiga, ensamma, långsamt framglidande i en värld som alltid är kall. Och då tycker jag att jorden är en kylig och svår men underbar plats att vara på.

//Gro